Work it: Ät!
Ja, jag illustrerar den uppmaningen med en bild på två olyckligt tjocka amerikaner!Är nämligen av den bestämda uppfattningen att det enklaste sättet att hålla sig smal är att äta bra. Att äta gott, inspirerat, varierat, näringsriktigt, högkvalitativt och regelbundet. Några små bevis: både nötter, skaldjur, örtkryddor, yoghurt, grönsaker, bönor och frukt ligger högt upp på nyttighetslistan. Ett glas vin då och då är bra för hjärtat. Och det finns en massa goda, nyttiga gryner och frön som aldrig kommer i närheten av McDonalds eller andra skräpmatsställen!
Den här bloggen heter inte som den gör utan anledning... jag tycker om att känna mig fin. Det skulle vara svårt om jag var så tjock som på bilden, jag tror att den lyckliga tjockisen är en myt. Fetma är stigmatiserande och handikappande.
Gode, gode gud, låt västvärlden vakna upp ur sin slabbmatsfixering till ett smalare, gladare liv! Vägen till en friskare västvärld går via god, varierad, näringsrik mat. För den som inte tror mig rekommenderar jag Supersize me.... skrämmande!
Bilden är lånad ur DN
posted by Karin at 00:16
7 Comments:
Jag instämmer i det du säger, såklart, men du får det att låta som att du har upptäckt något nytt. Och det har du naturligtvis inte heller.
Men det jag verkligen stör mig på är att du tycks tro att du kan frälsa alla tjockisar, och att de skulle vara smala och fina om de bara lyssnade på dina fantastiska råd. Du får det att låta enkelt - och grunden är också enkel - men du idiotförklarar feta människor.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Nä, det har jag förstås inte gjort... och tjocka är absolut inte idioter. Men många har nog haft otur. Alltså lärt sig/vant sig vid ett felaktigt ätbeteende/lärt sig dåliga matvanor. Och levnadsvanor. Eller (i vissa fall) brytt sig lite för lite, för länge.
Tacka fan för att man blir tjock om man inte rör på sig och smäller i sig snacks framför tv:n varenda helg. Nu lever ju inte alla tjocka så, men en del gör det.
Jag är smal och får OFTA höra att jag har tur som har en sån låg ämningsomsättning, eller att jag inte "unnar mig", men jag tror inte att det är så enkelt heller... jag unnar mig massor... allt jag tycker är gott faktiskt, men gillar inte chips, kakor och tårta särskilt mycket (dvs jag har TUR!).
Ta och titta på ett avsnitt av "Du blir vad du äter" eller på "Supersize me" och se vad folk faktiskt smäller i sig och vad det innehåller/gör med kroppen! Det kan inte vara bra! Kolla vad folk köper på mataffären, andelen chipspåsar, kakor och godis mot andelen grönsaker, fisk, frukt.
Jag tycker att man ofta undervärderar tjocka, och ser dem som svaga offer, men jag tror faktiskt att de flesta med lite (eller ibland mycket) hjälp kan lära sig att äta och leva bra, och jag tror på folks inneboende kraft. Man har mycket mer styrka inuti sig än man kan tro... och att klara av att förändra sitt liv ger en ännu mer kraft. Har själv gått ner tio kilo (jag vet, inte jättemycket, men det tog tid...)efter ett fetmande år som utbytesstudent, så jag vet att det inte är lätt men att det går. Och att det handlar om att långsiktigt äta och leva bra. Klart det finns undantag, de som faktiskt är tjocka för att de är sjuka men de är nog inte i majoritet. Däremot verkar man ju bli både sjuk och beroende av snabba fixar mat av för mycket dålig snabbmat, barn får koncentrationsproblem och presterar sämre när de äter så. Så jag tror att det här är ett större problem än ett rent utseendemässigt. Jag tror att många mår väldigt dåligt, även psykiskt, just av vad de äter men inte ser sambandet. Det är ju dessutom en relativt ny upptäckt att man kan hjälpa hyperaktiva barn genom att förändra deras matvanor.
Tyvärr finns det nog inte några enkla genvägar till att må bra, vilket många verkar vilja tro. Vilket jag har full förståelse för att man vill.
Supersize-Me var ju ett ganska extremt experiment som man kanske skall ta med en nypa salt. Men, skrämmande är det ju. Ett liknande experiment gjorde ju Paulo Roberto för något år sedan, och han upplevde också depression och blev "beroende" av den feta söta maten han smällde i sig. Ta en titt på Jamie Olivers arbete med att förbättra maten i den engelska skolan. Det tror jag är mer realistiskt. Men, ditt poäng är ju att många äter fel och det visar Supersize-Me. Faktiskt så har de gjort liknande försök i fängelser (liknande Jamie Olivers), och fått lugnare fångar . Maten har mycket att säga oavsett om man är tjock eller inte, men fetman avslöjar ofta folk som äter fel. Själv mår jag dåligt av för mycket skräpmat i perioder, även fast jag inte blir tjock av den.
Du verkar fatta...
Det som skrämmer mig och gör mig uppgiven är dels hur mycket fetman sprider sig, de har ju till och med fått justera klädstorlekarna för att folk blivit så mycket större, dels hur mycket den dåliga maten förstör kroppen inifrån (åderförfettning och skrumplever på tonåringar pga för dålig, fet mat är väl det tydligaste beviset på det). Och så det då att man blir rastlös, snacks-beroende och mår psykiskt dåligt av skräpmat. Som du ju har fler bra exempel på folk som visat.
Mest av allt skräms jag av alla aningslösa föräldrar som proppar i sina barn McDonalds till middag och chips till lördagsfilmen, lär dem att sån mat = belöning och fest. Sen växer barnen upp och får kämpa med att inte passa in i det rådande smala idealet... riskerar att lyckas sämre i skolan och på arbetsmarknaden, och får hela tiden kämpa kämpa mot vågen, bara för att de vant sig vid fel mat... medan vi som lärt oss "rätt" glider fram, smala, välanpassade... väldigt orättvist!
Men Jamie Oliver har ju faktiskt utvecklats till en riktig hjälte! Hoppfullt. Fler såna!
Det är väl kanske just vid såna tilfällen man kan unna sig dålig mat. Som belöning alltså. Något man får vid speciella tillfällen, och inte som vardagsmat. Tror inte att det är farligt med lördagsgodis, om nu föräldrarna väljer att ge barnen det. Många föräldrar har nog upplevt att barnen springer på väggarna efter att ha ätit sin vecko-fix av socker, och får en massa energi som måste förbrännas. Problemet är ju om man får det varje dag. Läsk är nog det värsta. Läste någonstans att om man dricker en halv-liter cola varje dag, får man i sig nästan 10 000 sockerbitar på ett år (sockermängden i en cola är motsv. 30 sockerbitar). Det är ju inte så ovanligt att barn/unga/vuxna gör det.
Ja, alltså, själva grejen är ju att om man äter hyfsat bra som regel kan man slarva jättemycket emellanåt... vilket är en lyx att kunna göra.
Det jag menar är inte att man ska vara hysterisk och fundamentalistisk runt mat, men att det är bra om man har positiva minnen från barndomen av t.ex. nybakt bröd m goda pålägg, av god frukt, ja, alltså nyttiga saker. Så att det också förknippas med positiva känslor, och inte BARA McMeal och lördagsgodispåsar...
Det är ju faktiskt jäkligt juste att längta efter såna belöningar som faktiskt är BRA för en!
Skicka en kommentar
<< Home