Moln

Jag har blivit Stockholmare och skaffat dunjacka. Jag har en sån här.
Ett ljuvligt under av mjukt fluff, som att gå runt i ett moln av vänlig värme.

I julas hade jag en vild diskussion med familjen i Norrland. De tyckte att stockholmare är knasiga som går runt på stan i polarexpeditionsjackor. Jag hävdade att det tvärtom är logiskt att dunjackor är så populära inne i storstan.

Lager på lager funkar inte när man hela tiden går mellan -5 fuktig råkyla och +20 inomhus. Då vill man ha en tjock, varm och lätt jacka som går att stänga och bli riktigt varm och bara öppna och vips bli sval. Utan bylsiga mellanlager, tre fyra stycken att kränga av sig innan man är klar. Och sen kränga på igen. Nä, bara ett lager, som räcker för att hålla saltfuktig kyla ute.

Och det är så skönt.

Höjden av lycka är att insvept i ett dunmoln gå till och från yogan i inget annat än träninslinne, träningsbyxor, sneakers och jacka och bara mysa av välmående.

Hittar man sen färska jordgubbar på extrapris på konsum på väg hem är det nästan för bra för att vara sant. Njutningsfullt.